Vi går mot den andra halvan.
Sommaren börjar gå mot sitt slut och hösten närmar sig sakta men säkert.
Även fast det blir kallare så tycker jag tvärtom, att allt blir varmare.
Tjocka stickade tröjjor, varma brasor, varma vantar, och framför allt varm chokolad!
Hösten är varm för mig, likaså vintern. Dessa årstider ger mig varma tankar,
och varma tankar ger tillslut fysisk värme, tro mig! Kärleken på hösten, bäst!
Men just nu hade jag tänkt fokusera en aning på hösten. Vintern kommer den med,
men inte än..
Höst. Jag tänker inte skriva det vanliga, som redan är självklart att man älskar med hösten.
Som färgen på träden, mörka mysiga kvällar med tända ljus, lugnet, osv.
Jag tror att vi alla har något speciellt vi älskar med årstiderna.
Hösten för mig innebär en bra tid för att börja planera, rätta till och bygga.
Jag känner mig kreativ på hösten, vill påbörja saker & ring, starta och ta tag!
Om jag inte ska vara så metaforisk ang vad jag älskar med hösten, så kommer
här en lista på lite mer "bokstavligt-talat-saker"
Underbara höst! :
Långa tevespels kvällar!
Sitta och svära och äta naturgodis framför en onlinematch på PS3'an!
Man är bättre på hösten med! Det räcker att man irriterar sig nog
när någon jävel har tur som fan, man behöver inte 30 graders sol
som lyser in samtidigt! Slippa handsvetten på kontrollen liksom!
Tillbringa lite tid för sig själv!
Höstmörkret är ultimat för oss som gillar att både spekulera, filosofera
samt konspirera. Skriva av sig, växla idéer samt utvecklas som människa!
Jobbet blir mer lättsamt!
Jag jobbar inom hemtjänsten, vilket jag tycker är väldigt roligt och passande
för mig som person. När hösten kommer blir det svalare. Det är lättare att
hålla humöret uppe samt slippa slösa pengar på läsk nonstop!
Kärleken!
Kanske det bästa med hösten! Att få mysa ner sig med den man håller kär.
Svala kvälls promenader i mörkret med gatubelysningen som vägledare.
Att värma varandra! Att andas tillsammans!
Conspirare! (andas tillsammans på latin)
osv osv.
Finns det något som just är speciellt för dig på hösten?
Jag och Gudrun myser lite! :)
Dagar.
dagar dom kommer, för dagar är liv
dagar dom tar jag, för dagar är tid
dagar är oss, jag menar dagar är vi
så jag måste ta mitt ansvar för hur dagarna blir
Så öpnna och se, att jag har tröttnat på lé
jag slösar mina dagar, så jag önskar mig fler
men den önskan är fel, det måste ta stop
för jag finner det soft om dagen e kort?!
men jag tar det imorn, för dagen den kommer
badbrallor på för ett bad utav ångest..
dagar är tunga, dagar är glädje
dagar man blundar för allt är förgäves..
dagar jag minns, är dagar jag saknar
dagar som denna som tar mig tillbaka
till dagar jag vela, dagar jag visste
att allt löste sig om jag hamna i klistret..
vissa är dem samma, vissa som en annan
dagar är som tiden, för dem aldrig stannar
dagar utan vilja, dagar utan ork
dagar utav ilska, dagar utav sorg
Ta vara på dagen, för en dag, kommer inte en dag.
Där.
Där stog vi, jag och han. Vi var där igen. Det var morgon, det är alltid morgon Där.
Solen går aldrig riktigt upp, Där. Dimman låg svag och tunn över sten & gran.
Vi var Där, igen. Ännu en gång skulle vi sätta oss ner och överväga. Vad ska vi ta med oss?
Sist var ryggsäcken tom, kanske det går igen.. Där stog vi, vi var Där igen.
Allt är likadant, men på samma gång nytt. Inget är detsamma, men allt är likadant.
Vi satte oss ner längst ner vid flodens slut. Vi hade nått fram igen.
Lukten av den våta jord & mark vi stog på, som skapats av bergets tårar. Vi visste, han och jag.
Vi visste vad vi hade framför oss. Vi var ensamma, men högt bland trädtopparna kunde man höra
fåglarna vakna. Ett sista andetag i den magiska morgonbrisen var nu avklarad.
Endast vindens svala suck, var vad vi kände och hörde.
Vi var på väg. Han och jag, vi var Där och på väg. Dom första stegen kändes som vi gick i någons fotspår.
Vi kände igen det. Men det var nytt. Allt var likadant, men nytt. Det var tyst.
Vi visste vart vi hade varandra. Hand i hand, gick vi ännu en gång mot vårt öde.
Ännu en gång skulle vi hålla ihop igenom eld och vatten.
Ännu en gång skulle vi bestiga oss själva... Jag och mig själv...Min bästa vän.
Du & Du
inlägg. Så för er som är intresserade så har lite mer "värda att läsa" inlägg
tittat fram lite längre ner, ta en titt!
Som vanligt tänker jag skriva om relativt simpla tankar, men som ändå
bör uppmärksammas, stretchas ut och tänkas en extra gång på.
Jag vet inte om det är bara jag som kan känna mig upprymd för stunden?
Jag menar att man blir väldigt glad och pustar ut över att alla irritatoner
och tillsynes små bekymer, för att dom inte spelar någon roll längre.
1 timme senare, eller rent av 1 minut senare, så kan känslan vara
som bortblåst.. och allt känns som stora problem igen som behövs tänkas
över och/eller konfronteras.
Jag tror att jag tänker för mycket överlag. Jag försöker vrida på allt till min fördel
eller nackdel, istället för att bara se det som det är? Kanske är det för att jag
inte tycker om det jag bevittnar utan att ha retuscherat det i mitt huvud först?
Jag tror man måste lära sig att ta intiativet att konstatera faktum.
Ta det för vad det är helt enkelt och jobba sig från den riktiga synvinkeln.
Du kan påverka hur du väljer att reagera, men det som händer har hänt,
det är dåtid, vilket inte går att förändra på.
Man kan anpassa sig men..
Jag ska försöka att sluta anpassa mig så mycket, och hålla upp mina
principer mer, även fast det kanske kan svida. Jag är nästan säker på att
man vinner på det i slutändan, ungefär som att ärlighet varar längst.
Speciellt ärlighet mot sig själv. Det är det viktigaste, annars kan man inte
heller vara ärliga mot andra i sin omgivning.
Jag tror också starkt på individualism.
Jag tror att vi klarar oss själv mer än vad vi kan tänka oss.
Vad behöver man egentligen? En stark självkänsla och ett bra
självförtroende kommer man långt på, även om man vandrar
ensam. Man är aldrig ensam för den delen heller, du har dig själv.
Du och du, personen du bollar tankar & ideér med i ditt huvud.
Den personen är alltid närvarande, och även den som känner dig bäst.
/ Mikael Brodin signing out!
Äntligen..
upp det hela. Tack!
Jag har tänkt att min blogg inte ska handla om mitt vardagliga liv osv, utan mer
fungera som en blogg med tankar & åsikter. Jag kommer förmodligen inte
uppdatera mer än en gång i veckan på sin höjd, men ni kan ju titta in med lite
jämna mellanrum iaf. Jag kommer nog skriva lite här & var om att jag har
uppdaterat när jag väl har det.
Lets go.
Det blir vad man gör det till, men det som händer det händer.
Jag har länge hävdat, och kommer fortsätta att hävda att det blir vad man gör det till.
Det är ingen nyhet, men man måste även arbeta sig utifrån vad situationen erbjuder,
och det kan du inte styra. Det som händer, det händer, sen får du göra vad du vill utav det.
Feel me?
Hela livet har och kommer handla om en massa val av olika slag. Det man kanske inte
tänker på är att man även påverkas av andras val och beteénden.
Jag har slutat att bry mig så mycket. Jag tror inte på karma, men jag lever efter någon
som skulle kunna göra det. Jag vill tro på karma. Jag hoppas på karma!
Det är lite som att jag har slutat blivit förvånad. Det ska till mycket innan jag verkligen
brister ut i: "hur FAN kunde hon/han beté sig på det viset", bra för mig kanske,
men verkligen ett bevis på hur skruvat allting egentligen är, iaf i min omgivning.
När man hellre suckar och bokstavligen tänker "okej, då vet jag", istället för agera,
så är någonting fel någonstans. Det är skönt att slippa bli upprörd. Men det är
upprörande att inte bli upprörd. Get it?
Jag tror inte på karma som sagt, men jag tror att man kan bli jagad av sitt egna
beteéndemönster. "Behandla andra som du själv vill bli behandlad", tror jag man
kommer långt på i slutändan. Men frågan är om det är värt det.
Att 1 krona är början på en miljon, tycker jag låter mer trovärdigt och logiskt än att
1 människas betéende skulle kunna skapa en kedjereaktion på
en miljon människor... och varför känner jag så?
Jag får känslan att bara "just go with it", varför fundera på saker så mycket.
Överväga och titta efter vad som gynnar framtiden mest. Eller oroa sig för saker
man ändå inte kan påverka eller ha kontroll över. Endel situationer kanske man
kan kontrollera, men innerst inne vet man att man inte borde behöva kontrollera
dem, man måste kunna ha tillit på saker och ting, men i den här världen, som sagt,
har jag slutat att förvånas..
Istället för att göra det, så drar jag hellre egna slutsatser och bygger en egen
verklighet. Även om den inte stämmer överens med den "riktiga världen" så
är väll egentligen den "riktiga världen" den jag själv skapar för mig själv?
Man ska vara positiv, men man ska inte vara DUM. Mankänslan kommer man
långt på, och det var längesen den svek mig sisst. Jag skulle vilja säga att vi
alla borde börja våga ta mer beslut på bara magkänslan, verkligheten har
verkligen ett sätt att förfina och måla om smutsiga situationer som man
egentligen vet är helt oacceptabla.
Att börja insé och ta egna beslut grundade på sin egna uppfattning totalt,
no matter what vilka förklaringar du får, magkänslan har rätt 99%.
Släpp taget och se vad som händer helt enkelt.
Livet är för kort för att verkligen bry sig.
Det är vad du känner som spelar roll, inte vad folk tycker att du borde känna
om saken.
Mikael Brodin signing out.
Utveckling är en form av förändring
Tankens kraft!
"Sikta mot stjärnorna och landa bland molnen" ?
- Jag kan inte skriva vem jag har citerat det av, för det minns jag inte.
Det citatet speglar poängen i det här inlägget, från alla synvinklar.
Att tro på sig själv. Det blir vad man gör det till. Va positiv.
Det är saker vi alla har hört ofta och säkert själv gett i råd till andra.
Men stopp ett tag? Har du verkligen , och då menar jag verkligen,
tänkt på innebörden bokstavligt talat?
Det har jag sen ca 2 månader tillbaks, och så mycket det har gett mig...
Att tro på sig själv är det viktigaste - Jag och du kan klara av så mycket mer
än vad vi tror att vi kan klara av. Vet du varför? För vi utvecklas ständigt om
vi låter oss våga välja nya vägar! Sätt upp realistiska mål, och sen sträva
mot det du har föreställt dig. Du ska inte tänka att du ska "förska lyckas"
med vad du nu har tänkt dig. Du SKA lyckas, det KOMMER att gå.
Det är så jag tänker, och det har gett mig så mycket.
Här passar det ovanstående citatet in perfekt, så titta upp och läs det
lite snabbt igen!
Det blir vad man gör det till - Punkt slut.
Det är så enkelt. Även när saker går fel eller inte som man tänkt sig,
så har man fortfarande ett val hur man ska hantera den nya situationen.
Ta en negativ tanke och gör den till två positiva istället. Jag vågar
nästan säga att ALLA situationer jobbiga som lyckliga, öppnar
nya vägar till andra MÖJLIGHETER. Det handlar inte om att
"rida ut vågen" att "läka" att kunna säga "det gick över".
Nej, det handlar om att aldrig nöja sig med att vara nöjd.
Man måste sträva efter att hela tiden växa som människa.
Det som inte dödar, härdar, och allt sitter i ditt huvud!
Va positiv - Här passar även citatet högst upp in igen.
Låt oss säga att du sitter hemma där du sitter nu. Du tänker
på en massa saker som är jobbiga, eller som du oroar dig över.
Vad händer då? Jo, förmodligen så kommer du komma på
ännu mer du grämer dig över än när du började.. Onda tankar,
lockar fram ännu fler onda tankar och elände. Samma sak
gäller för det positiva tankesättet. Hänger du med?
Positiv utstrålning lockar till sig händelser som du själv
finner glädje av. Det är lite som om du behandlar andra väl,
så blir du själv väl behandlad. Så behandla dig själv väl,
inte bara kroppsligt med god fysik, utan spirituellt med!
Det finns inga gränser för vad du vill uppnå.
Det står inget "skrivet" vad du kan och inte kan.
DU bestämmer!
Ima happy mudfrrucker! u shud be 2!
