mikaelbrodin

Många tankar har cirkulerat i min hjärna just den senaste månaden.
Mycket har hänt i april, väldigt mycket. Det är inte så att jag menar det

på ett besvärande vis, inte alls, men det tar tid att anpassa sig.

Det är med ett leénde på läpparna jag skriver det här, men även

med försiktighet. Eftersom en blogg är ett fönster till mitt liv, (eller rättare

sagt ett fönster till den del av mitt liv jag väljer att ni får ta del av).

Jag känner mig som om jag gick i högstadiet, allt är spännande och

så impulsivt. I love it, men jag måste vänja mig!

Många snackar om att människor förändras med tiden. Well, förändras

vet jag inte riktigt om jag kan hålla med om. Jag tror att du sätts i nya

situationer när livet byter riktining, som får dig att ta fram nya sidor hos dig själv.

Alltså ingen förändring, snarare än uppdatering av något som redan fanns.

Utveckling är en form av förändring. Så kanske människor förändras trots allt?
Jag vill inte se det på det sättet. Man är den man är, och på senare tid har jag
upptäckt sidor hos mig själv som jag inte uppfattade mig själv som.
På gott och ont, är det någonting jag ångrar? Nej!
Har jag förändrats? Nej, jag har bara kommit ett steg närmare mig själv.
Man slutar aldrig lära känna sig själv, eller veta sitt eget bästa.
Jag lär av att lära mig så att säga, och tur är väll det..

Livet formar oss alla, vare sig vi vill det eller inte, tror det eller ej.
Alla har vi gått igenom en hel del saker efter alla år som passerat som levande
människa på Tellus. Alla har vi något som skär i magen när vi tänker tillbaka på.
Men du är fortfarande här och läser vad jag skriver! Det som inte dödar, härdar!
Alla dom enklaste citaten och ordspråken vi alla har hört bör vi ta vara på, och
reflektera över när dom mörkaste stunderna sveper över oss.

Jag är varken bitter, deppig eller har ångest över någonting. Jag skriver i syfte
för andra, vi måste bry oss om varrandra.

Jag mår kanoners och känner någon form av ansvar för att sprida vidare den
metod/tankesätt/livssyn som fått mig att må så bra! Det är det minsta
jag kan göra, och det känns rätt!

Det finns ett citat som jag hat/älskar som lyder;
"Travel only with thy equals or thy betters; if there are none, travel alone."

Jag tror på att tro på sig själv, men för att tro på sig själv måste man även tro
på sina närmaste. För du känner inte dom till 100% vilket du långt ifrån gör
med dig själv heller! Förstår du? Man måste lita på sig själv för att kunna
lita på andra, OCH tvärtom! Iofs är det här en helt annan tanke jag hade
tänkt att skriva om en annan dag, för den behöver en hel del rader till för
att kunnas beskrivas rättvist och förståligt, men jag tyckte den passade in.

Det här citatet skulle egentligen passa som handen i handsken i mitt
inlägg "Tankens kraft"  (som ni kan läsa lite längre ner) :

Only as high as I reach can I grow, Only as far as I seek can I go,
Only as deep as I look can I see, Only as much as I dream can I be.

Jag har sagt det så många gånger förr, och jag tänker tjata om det ända
tills 2012, (hehe) att vi måste tro på oss själva! Vi är mer än vad vi är,
men vi är inte mer än vad vi tror att vi är!

/ Mike Brodean signing out!